Enligt utvecklingsläran har livet på jorden uppkommit av sig självt för snart fyra miljarder år sedan. Det skulle ha skett i en process som pågått under miljoner år och som kallas abiogenesis (eller ibland kemisk evolution). Resultatet blev en första primitiv ur-cell, som man tror var en sorts bakterie. Ur-cellen utvecklades sedan till allt liv som finns och som har funnits på jorden. Enligt utvecklingsläran härstammar allt liv på jorden från denna ur-cell.
Men rester av någon ur-cell har inte hittats. Man kan därför inte undersöka den, om den nu har existerat. Däremot kan man undersöka enkla bakterier som finns idag. På så sätt kan man få en uppfattning om hur en första ur-cell kan ha sett ut. Det ger också en bild av vad som måste ha kommit till av sig självt, om utvecklingsläran stämmer. Det finns minst fyra funktioner som är livsnödvändiga för bakterier och andra celler, och som var lika nödvändiga för en ur-cell om det fanns en sådan i tidernas begynnelse:
Var och en av dessa funktioner är mycket komplicerad. I en av de enklaste bakterierna som har hittats, Mycoplasma genitalium, är det ca 300 gener som styr de här fyra funktionerna. Men inte nog med det. Funktionerna är också beroende av varandra.
Avläsning av gener, näringsupptagning och energiomsättning är alla tre beroende av varandra. Fortplantningsförmågan är beroende av de andra tre funktionerna. Det betyder att alla fyra funktioner måste finnas på plats samtidigt om cellen ska fungera. Ur-cellen kan därför inte ha utvecklats steg för steg under lång tid. Allt måste ha kommit till på en gång. Därför är det orealistiskt att tro att livet kommit till av sig självt. Livet är skapat av en Skapare.